Lite fakta om veterinärbesöket tänkte jag ge också. Jag hade fått fel tid när jag kom dit och fick vänta med Greta 20 minuter extra. Hon lugnade dock ner sig ganska snabbt i sin bur och satt tyst nästan hela tiden. Sedan hade jag bokat en ultraljudsundersökning av hjärtat. Jag tyckte det var bäst inför sövningen att göra en ordentligt undersökning.
Att få ner Greta på sidan, vilket var ett måste för undersökningen, lyckade veterinären skickligt med, men när han ville att jag skulle hålla fast hennes ben, så gick det inte. Rätt som det var satt Greta på min rygg istället. Så sköterskan fick hålla Greta stilla, vilket Greta förstås upplevde som väldigt jobbigt, fast det inte gjorde ont. Som tur var visade det sig att Greta har ett jättebra hjärta. Inget HCM och väldigt liten risk att hon kommer få det längre fram, vad skönt! :)
Sedan vägdes Greta, vilket var otraumatiskt eftersom hon fick sitta i sin bur då. Hon väger 2,8 kg (som jag när jag föddes!). Efter det var det dags för mig att åka. Några nervösa timmar senare kunde jag återvända för att hämta katten och fick återigen vänta 20-30 minuter. Under den tiden hinner man tänka en hel del...
Att få ner Greta på sidan, vilket var ett måste för undersökningen, lyckade veterinären skickligt med, men när han ville att jag skulle hålla fast hennes ben, så gick det inte. Rätt som det var satt Greta på min rygg istället. Så sköterskan fick hålla Greta stilla, vilket Greta förstås upplevde som väldigt jobbigt, fast det inte gjorde ont. Som tur var visade det sig att Greta har ett jättebra hjärta. Inget HCM och väldigt liten risk att hon kommer få det längre fram, vad skönt! :)
Sedan vägdes Greta, vilket var otraumatiskt eftersom hon fick sitta i sin bur då. Hon väger 2,8 kg (som jag när jag föddes!). Efter det var det dags för mig att åka. Några nervösa timmar senare kunde jag återvända för att hämta katten och fick återigen vänta 20-30 minuter. Under den tiden hinner man tänka en hel del...
Just nu verkar Greta bara bli piggare hela tiden, hon vill absolut inte ligga still, även om man kan se att hon verkar trött. Hon börjar gå lite mer normalt också. Håller tummarna för att allt kommer funka med tratt, stygn, med mera...
3 kommentarer:
Åh så bra att hjärtat mår bra! Det måste ha varit en otrolig lättnad. Jag kommer ihåg att det var riktigt oroligt att lämna katten och åka iväg, man vill liksom stanna och hålla tassen...
ja vad skönt! brorsan hjälpte mig att plocka bort Bonas stygn för några dar sen, hon skrek så att det var hjärtskärande (men jag fick påminna mig om att hon skriker vid kloklippning med och det gör inte ont, är nog mest fasthållningen som hon ogillar) men nu är hon färdig! grattis till fint ultraljud med! och jag håller med ovanstående talare om den förra bilden - läcker! även denna är härlig - vilken blick hon har! :D
Tack så mycket! Ja, det där med kastrering är faktiskt en pärs...
Skicka en kommentar