Jag har ibland fått höra att om man ska ha en katt bara till sällskap så ska man helst ha en hankatt. De är mycket gosigare och mer tillgivna, sägs det. En honkatt kan vara lite sur och bitchig. Jag har ingen aning om ifall det här stämmer, men på Nora stämmer det i alla fall inte. Nora är den snällaste och gosigaste katt man kan tänka sig.
Allra bäst trivs hon som en liten bebis i famnen. Hon vill gärna ligga på rygg och trampa med tassarna på ens kind eller hals (bra att klippa klorna ofta!). Ibland skuttar hon upp i knät, spinner och liksom välter omkull sig själv, om vi inte är tillräckligt snabba att vända henne. Hon finner sig alltid i kloklippning och husses rensning av hennes öron och näsborrar. Hon har aldrig visat aggressivitet mot oss. Visst fräste hon mot domaren på utställning, men det var antagligen av rädsla.
Allra bäst trivs hon som en liten bebis i famnen. Hon vill gärna ligga på rygg och trampa med tassarna på ens kind eller hals (bra att klippa klorna ofta!). Ibland skuttar hon upp i knät, spinner och liksom välter omkull sig själv, om vi inte är tillräckligt snabba att vända henne. Hon finner sig alltid i kloklippning och husses rensning av hennes öron och näsborrar. Hon har aldrig visat aggressivitet mot oss. Visst fräste hon mot domaren på utställning, men det var antagligen av rädsla.
Nora sover under mitt täcke varje natt. Så när en arbetskamrat häromdagen frågade om hon var snäll, så klämde jag i med att hon är "fruktansvärt snäll". Man kanske inte tror att en cornish är snäll om man bara sett den på bild. Jag kan tänka mig att de ser lite "farliga" ut.
5 kommentarer:
Jag har också hört talas om den fördomen mot honkatter och i min erfarenhet stämmer den inte alls! Jag har haft mest honkatter och de har varit väldigt gosiga och mysiga allihop. Nej, bort med den myten!
Jag tror heller inte riktigt på den där myten. Honkatten som bor hos mina föräldrar gosar gärna i flera timmar och är nästan lite _för_ gosig, medan hankatterna jag haft inte alls är på samma nivå, det är snarare så att de är mer självständiga än honan.. Men det är ju alltid mysigt att få en liten bebis i knät, vare sig det är en pojke eller flicka ;o)
Astrid är extremt gosig och kelig också! Hon vill helst vara nära mig hela tiden, och kan "ansiktsgosa" i evigheter. Och det där med öronrensning är något som hon älskar, jag brukar använda bomull som jag putsar hennes öron med och hon spinner och njuter i fulla drag :)
Jag är också lite fascinerad över att Ripley låter oss peta henne i öronen, klippa klor, borsta tänder, ta ut damm ur nosen och bada henne. Visst blir hon sur ibland men ändå. Coola katter vi har, eller hur :)
Ja, att Ripley finner sig i att bli badad är ju helt enormt! Det accepterar som bekant inte Nora...
Skicka en kommentar